Nu hjälper det inte ens att sova bort tiden. Precis hela natten har jag drömt en och samma dröm, att det satt i gång igen. Inte med värkar på samma vis riktigt men mensvärk som blir starkare och starkare. I drömmen alltså. Mellan varje gång jag varit upp och kissat blir drömmen verkligare och verkligare och det onda eskalerar. Det är så pass att när jag vaknar kan jag först inte avgöra om jag verkligen har ont, men så går jag upp och innan jag somnat om igen vet jag att det bara var en dum jobbig dröm. Också fortsätter det så. Vid 6 tiden gav jag upp och har tittat lite tv sen dess.

Jag förstår inte varför det blev så här... Nu har det varit lugnt i snart 2 dygn, förutom lite blod och en öm livmoder. Idag känner jag mig inte ens öm längre och med min tur har väl den där centimetern slutit sig igen och jag kommer gå över 2 veckor för att sedan bli igångsatt. Jag är inte alls bitter, inte alls... *ironi* Det hade varit mycket bättre om det där dygnet med värkar aldrig hade hänt. Vad skulle det vara bra för egentligen? Det har bara ställt till det och nu kan jag inte tänka på någonting annat än att jag vill ha ut den här bebisen omedelbums! Dumma dumma jävla skitkropp!! Det här är så mycket värre än att bara som vanligt vänta... Vi skulle ju föda barn... och så blir det så här.