I går hände det grejer här hemma. På morgonen fick jag vad som förmodligen var en teckenblödning och i samband med det började jag få värkar. Hade värkar till och från hela dagen och på kvällen släppte också slemproppen. Efter det kom värkarna något tätare och vid 23.30 ringde jag förlossningen och fick tillåtelse att komma in för en koll. Då kom värkarna oftast med 5-7 minuters mellanrum, men ibland var det bara 3 minuter emellan. För förstföderskor sägs det att de ska komma med 3-5 minuter emellan och 5-6 minuter för omföderskor. Eftersom jag haft värkar sedan morgonen visste vi varken ut eller in så det kändes tryggast att få det kollat även om vi skulle bli tvungna att åka hem igen.

Väl inne gjordes en ctg kurva som mycket riktigt visade på värkar. 3-4 stycken/10 minuter större delen av tiden men så kom det då och då ett lite längre uppehåll. De var alltså inte riktigt regelbundna fast jag haft dem hela dagen. Fick lite extra blodtrycksmedicin då trycket var lite väl högt och sedan gjorde barnmorskan också en koll och livmodertappen var bakåtliggande ännu men medelmjuk och jag var öppen en ynka cm. Hon lät oss välja mellan att åka hem eller stanna på patienthotellet över natten och sedan komma tillbaka runt 11 tiden i dag för en koll igen och sedan ta det därifrån. Vi valde att stanna och hon tyckte det lät bra eftersom Elins förlossning ändå gick ganska fort och hon menade på att det kunde vända snabbt. Fick diverse tabletter för att få livmodern att slappna av så jag skulle kunna sova lite. Till en början fungerade det inte alls. La mig 3.10 och fram till runt 6 tiden vaknade jag hela tiden av riktigt onda värkar. Tänkte att det här går ju inte. Men där runt 6.30 blev de lite lindrigare och jag sov rätt bra fram till 8. Då gick vi upp och satt väl egentligen bara och väntade på att tiden skulle gå. Duschade och åt frukost på hotellet. Det kom 5-6 värkar under tiden men från att vi lämnade rummet 10.30 så slutade de helt att komma.

Väl på förlossningen igen gjordes en ny ctg kurva och mycket riktigt, inte en enda värk registrerades på 30 minuter. Grymt deprimerande! Björn frågade om det kunde vara medicinerna som fortfarande verkade och då sa hon att det kan man som inte veta. Det var ändå bricanyl jag fick. Som man använder för att stoppa förlossningar, även om det var i en låg dos. Jag kollades igen och ingenting mer hade hänt på hela natten. Förstår ni, jag har alltså haft på riktigt onda värkar i ett helt dygn och det har resulterat i en ynka cm. Det är ju andra barnet! Så här kan det vara för förstföderskor, men för mig ska det ju gå fortare! Innan vi skulle bege oss hem pratade vi lite med barnmorskan om ifall det var vanligt att det bara stannar av så här osv. och det sa hon att det var och att det kan hålla på så här i en vecka innan det egentligen börjar hända så mycket. Men ett är säkert, förlossningsarbetet har startat, jag har bara en utdragen latenfas och ingen kan svara på hur lång den kommer att bli.

Nu är vi hemma igen och just nu är allt lugnt. Även om man så klart är besviken så känns det som att det helt klart var värt att åka in. Jag hade varit ett vrak om jag inte fått veta läget...! Björn ska snart åka och jobba kväll men först hämtar han Elin på skolan. Lagom besviken hon kommer att bli men det är inte mycket att göra åt. Bebisen är ju på väg, det är bara hoppas att det kommer igång igen snart och att det tar fart lite mer. Dagen i dag blir bara att försöka vila och kanske få sova ikapp lite.

Så då har ni en uppdatering. Lagom muntert...!